Den nya sajten och de gamla adresserna

En florist binder ihop en bukett med blommor i en blomsterbutik, med händerna i förgrunden och band och blad på bordet.

Adressen slutade på /begravning.html. Den hade stått i blomsterhandelns nyhetsbrev om begravningsbinderi i flera omgångar, och kunderna i Västerås hade lärt sig att klicka på den när någon i deras närhet gått bort.

Förmiddagen efter att butikens nya webbplats publicerats ringde en av dem. Hon hade klickat på länken som vanligt och fått beskedet att sidan inte fanns. Den nya sajten var snabbare, bilderna större och beställningsformuläret hade äntligen fått ett fält för leveransadress, men just den här vägen in ledde ingenstans.

Sidan om begravningsbinderi fanns förstås kvar. Den låg bara under /tjanster/begravning nu, och ingen hade talat om för servern att den nya adressen ersatte den gamla.

Adressen lever kvar hos andra

Kunden hade gjort det enda hon kunde göra: följt en länk som någon annan en gång hade skrivit. Så ser de flesta vägar in till en webbplats ut. Adresserna står i gamla mejl, i bokmärken, i inlägg på sociala medier, i kommunens lista över lokala företag och i sökmotorernas register. Alla de ställena fortsätter att peka dit de alltid har pekat, oavsett vad som händer på servern.

Vid en ombyggnad ändras adresserna nästan alltid. Ett nytt publiceringssystem har sin egen logik för hur sidor namnges, en ny struktur samlar tjänsterna under en gemensam mapp, och den som skriver texterna passar på att korta en lång adress. Ingen av ändringarna är fel i sig. Problemet är att de görs på samma dag, av olika skäl, utan att någon räknar på vad de gör med länkarna som ligger utanför sajten.

Sökmotorerna märker det efter hand. En sida som länge legat högt på en lokal sökning kan tappa sin plats, inte för att innehållet blev sämre utan för att sökmotorn inte vet att det har flyttat. En liten sajt med få besökare från sök ser kanske ingen skillnad alls, medan en butik som levt på ett par välplacerade sidor kan tappa en märkbar del av sina förfrågningar innan någon förstår varför.

Gör listan medan den gamla sajten finns

Det som saknades hos blomsterhandeln var en permanent omdirigering, i branschen kallad 301. Servern får en lista där varje gammal adress pekar på sin nya motsvarighet. Besökaren märker ingenting, och sökmotorn får beskedet att sidan har flyttat för gott.

Tekniken är den enkla delen. Det krävande är listan, som måste göras innan den gamla sajten stängs, annars finns det inget kvar att göra den från. Ordningen brukar se ut ungefär så här:

  1. Samla in de gamla adresserna: hämta ut alla sidor ur den gamla sajten och komplettera med de adresser som faktiskt fått besök och inlänkar det senaste året. Det är de senare som kostar mest att tappa.
  2. Para ihop gammalt med nytt: varje gammal sida får en bestämd ny sida. Att skicka allt till startsidan är frestande, men för besökaren känns det som en felsida och sökmotorer brukar behandla det ungefär likadant.
  3. Testa reglerna före lansering: kör dem i en testmiljö så att inga kedjor eller loopar uppstår, där en adress skickas vidare två eller tre gånger innan den landar.
  4. Kontrollera domän och DNS: byts webbhotell samtidigt ska namnserverinställningarna vara klara i förväg. Registret för .se förvaltas av Internetstiftelsen, men ändringarna görs hos det ombud där domänen är registrerad.
  5. Följ felsidorna veckorna efter: loggar och sökmotorernas verktyg visar vilka gamla adresser som fortfarande ger fel. Varje sådan rad är en länk som någon annan har publicerat och som listan missade.

I Västerås gick det att rädda i efterhand, eftersom den gamla strukturen fanns bevarad i nyhetsbrevsarkivet. Någon gick igenom utskicken, skrev en rad per gammal sida och lade in dem före lunch. Kunden fick sin beställning, och nyhetsbrev från flera år tillbaka fungerar igen utan att behöva skickas ut på nytt. Alla har inte ett sådant arkiv att falla tillbaka på.

Får listan någonsin tas bort?

När reglerna väl ligger på plats uppstår frågan hur länge de ska få ligga kvar. Ett vanligt resonemang är att de kan tas bort när sökmotorerna har registrerat flytten. Ett annat är att de ska finnas så länge webbplatsen finns, eftersom bokmärken och gamla nyhetsbrev inte uppdaterar sig själva.

Det första resonemanget har en svag punkt som sällan sägs rakt ut. När en sökmotor är färdig med en flytt syns inte utifrån, och de besked som går att få är allmänt hållna. Att det räcker för sajter som främst hittas via sök är därför mer ett antagande än något sajtägaren kan kontrollera. För ett företag som lever på återkommande kunder och utskick är saken enklare: där ligger de gamla länkarna kvar i mottagarnas inkorgar oavsett vad sökmotorerna har hunnit med.

Det praktiska argumentet för att låta reglerna ligga kvar är att de kostar nästan ingenting. En lista med några hundra rader belastar inte servern på något sätt som går att märka. Det som kan kosta är när nästa ombyggnad kommer och ingen minns att listan finns, så att de äldsta adresserna leder till en sida som i sin tur har flyttat.

Hos acgdevs.se och liknande byråer som bygger om sajter åt mindre företag räknas listan därför som en del av webbplatsen snarare än som ett engångsjobb. Den sparas tillsammans med dokumentationen. När sajten byggs om nästa gång läggs de nya reglerna ovanpå de gamla och skrivs om, så att en adress som /begravning.html pekar direkt på sitt slutmål i stället för att passera alla mellanstationer på vägen.

Uppgifter om hur omdirigeringar hanteras vid en ombyggnad kommer från acgdevs.se.

Adressen slutade på /begravning.html. Den hade stått i blomsterhandelns nyhetsbrev om begravningsbinderi i flera omgångar, och kunderna i Västerås hade lärt sig att klicka på den när någon i deras närhet gått bort. Förmiddagen efter att butikens nya webbplats publicerats ringde en av dem. Hon hade klickat på länken som vanligt och fått beskedet att…